vid lunchen så passade jag på att "hälsa på" min älskade vän Marie, på graven hennes <3 Tårarna föll och det gjorde ont att se hennes namn där :( Att få det lixom bekräftat att hon faktiskt är borta...och att hon verkligen har en plats på kyrkogården. Jag var på hennes begravning för ett tag sedan, men jag ville inte tro att det va hon. Då vi alla gick runt o lämnade rosen på hennes kista så kändes det som om jag svalde en stor sten, men ville verkligen inte tro att det va hon som låg där... jag pussade på handen o la handen på hennes kista och önskade henne tillbaka. Hon va alltid så glad o sprallig, spelade ingen roll när var o hur så spred hon alltid en sån värme till alla hon mötte.. Jag saknar henne så djupt.... Men jag vet att hon håller handen med Jimmy där nånstans, och att hon mår bra. Då mår jag med bra, men att veta att man aldrig mer få se hennes leénde eller höra hennes skratt gör mej så ledsen. Önskar vekligen att hon kom o pratade med mej i mina drömmar, jag vill verkligen se henne en sista gång <3 saknaden e enorm för alla som kände henne.... och jag lider så fruktansvärt mkt med familjen, att mista sin dotter, syster m.m är nog det värsta av allt..... hon kändes som min syster även... men vi träffades så pass sällan.    R.I.P M.J

Önskar ni där, som läser detta tar hand om varann.... det kan gå så jäklans fort... <3

nu sover iaf lill gumman min, och då ska ja passa på att hoppa in i duschen o sen hopp i säng ja med...

kram C